Efter en underbar gårdag med oväntat slut så är jag fortfarande lika förlorad. Eller kanske är jag funnen?
Jag kommer ta på mig allt eftersom jag bör ha vetat bättre. Men med en hjärna som är på total förälskelse-semester så tänker jag inte på mycket mer än just bara dig.
Något som jag fortfarande inte kan greppa. Du är här, du finns! Jag har alltid haft ett tunt band till verkligeheten. Och att du klampar in i mitt hjärta har inte gjort det bandet tjockare. När jag ser, hör och känner dig så vet jag att det är på riktigt. Men när du inte är i närheten känns det som du är något jag har inbillat mig. Något jag önskar mig, därför saknar jag dig, och stora delar av tiden gör det lite ont. Du är för långt bort för att hålla fast i. Tänk om du försvinner?
Du är allt jag tänker på, allt mitt liv krestar runt. Allt jag vill ha och allt jag vill vara den bästa möjliga Zarah för. Jag vet att jag är långt ifrån perfekt och jag vet att jag ibland är den osmidigaste och konstigaste varelse vid liv. Men jag hoppas jag kan vända på mina dåliga sidor till något bra bara för att jag ska få vara allt för dig!
Jag älskar dig och jag är villig att gå över lik för att ha dig kvar!
