Jag vet inte varför jag är vaken såhär tidigt på min lediga dag. Jag vet inte varför jag heller inte är trött. Jag vaknade vid 8a av att jag kom på att jag hade glömt att göra en grej på jobbet! Så jävla irriterande. För tillfället måste det vara något fel på mig och jag börjar nästan bli orolig.
Igår var en sjuk dag! Jag jobbade fram till 16.50(trodde jag gjorde allt jag skulle). Men jag har inget fokus. Typ en två timmar innan det var dags att gå hem så hände det som normalt inte får hända. Jag hade glömt vilken dag det var och vilken man som skulle komma. Plötsligt står han där och hela magen bara blir som en iskall sten. Men för en gång skull så tänkte jag, gubbe lilla den här gången kommer du ingenstans, du är så jävla körd. Så hans ”flicka lilla” och ”det här är lurendrejeri” och höjda röst påverkade mig inte så mycket. Jag gjorde mitt jobb och han fick gå. Dock när han väl hade gått var jag tvungen att sitta ner lite. Han är så jävla obehaglig och det gör så ont i mig varje gång han kommer. Efter att han har plågat mig med sina jävla nedlåtande kommentarer sen butiken öppnade. Jag har funderat lite på om han är sådär mot sin fru också för då skulle jag låsa in den mannen.
När jag väl skulle gå hem insåg jag att min favoritmössa och vantar är borta. Den finns inte. Så vi gick tillslut till lindhals för att se om de var där eftersom det var den enda andra plats jag varit på. De säger att den inte finns där. Så jag suckar lite lätt och jag och Lina går in mot stan för att julshoppa lite.
Jag har föreställt mig äckligt mycket folk och mig själv liggandes i fosterställning gömd och glömd under en rulltrappa. Men så var inte fallet. Vi gick runt och tittade och Linas julshopping rann på. Sen hör en vakt av sig om att min mössa visst är på Lindahls så ett problem löst.
Sen blev det bio. Lian behövde se Breaking dawn och ja… den är då fan inte bättre andra gången man ser den heller. Sen påvägen mot min cykel kom det snö och typ 2 meter från cykeln kom lina på att hon glömt sin påse någonstans med alla julklappar. Det var bara att vända och leta. Som tur är fann vi den.
Men se så rörigt allt är. Det löser sig ju men vafan är det här. Jag glömmer min absoluta favorit mössa när jag ska betala en macka, lina sin påse, och jag glömmer att göra saker på jobbet. Självklara saker….
Jag känner knappt igen mig själv…
Det var en skitbra och lycklig dag och inte nog med att vi såg ut som två barn som aldrig sätt snö förut, allting ordnade sig också!
Vart tog hon vägen…
